Man ska passa sig noga så man inte slutar upp som västeråsare eller som medlem i majoritetskulturen. En svensk julgran kan minsann vara insteget till tyngre och farligare assimilering. Mustiga skrönan “Tre apor” om en judisk familjs förehavande under tre generationer i Göteborg består endast av 140 sidor, men vilka sidor sedan. “En gran kanske verkade harmlös, men den kunde vara den första brickan i en rad som när den föll skulle dra en med sig, nerför ensamhetens stup och tomhetens dal, förbi tystnadens köld och rotlöshetens mörker tills man vaknade en morgon med ihåliga ögon och Västerås centrum utanför fönstret.” Veckans news berör schatteringar, skillnader och grader i helvetet. Det finns nämligen de som ser det positiva med Deepwater Horizon och katastrofen i Mexikanska golfen. “Att få bort människan från havet under en viss period kan uppväga de negativa konsekvenserna av en oljekatastrof, sa till exempel Mattias Rust, marinbiolog på Världsnaturfonden WWF häromveckan. Och för att få upp frågan om klimat och alternativa energiformer på bordet igen så menar andra att det var ett förebud i biblisk mening att just den kustlinjen drabbades. Mazel tov, hur som haver.
BUSINESS
SKÄGGIG TILLVÄXT OCH ANDRA HÅRIGHETER
Kultur och kreativitet – (manlig) hårväxt i ansiktet; helt naturligt. Paggan kom undan med sin otyglade och ovårdade bärsärkarlook för att han var rätt sorts minister, medan stackars Littorin blev offentligt hånad för sitt fnösiga försök till goatie. Näringslivet har under lång tid sett ner på det orakade, bara tanken på att en agil alfahanne i chefsposition skulle bära skägg är naturligtvis löjeväckande. Men något har uppenbarligen hänt. Financial Times rapporterar om skäggets intåg i maktens strikta korridorer i Washington och till och med i anti-skäggkulturens epicentra – Manhattans och Londons finanskvarter. “Den affärsmässiga klädkoden har förändrats och det påverkar naturligtvis även männens syn på frisyrer och skägg”, säger Alessandro Sartori från italienska herrmodejätten Z Zegna. Skägg är en del av den manliga stilpaletten, inte en symbol för slapphet. Ett litet steg för manligheten, ett större kliv för mångfald och mänsklighet? Nu kanske man inte ska dra för stora växlar över den tillfälliga växtligheten, men nog känns det lite hoppfullt (kan man släppa in skepparkransar, kan man ju släppa in sådana där, vad heter det?, kvinnfolk). Skägg är som livet; man vet aldrig var det tar vägen när det får växa fritt. Apropå nya inslag i styrelserummen – vem hade gissat det här? Unskinny bop, liksom.
Fördjupning
The Trustworthiness Of Beards
Med rakskum mot skäggjournalistiken
Expressen uppdaterar klädkoden
SAMHÄLLE
SVART ELLER VITT: FORTFARANDE STOR SKILLNAD
Det har varit ett evigt blötande och stötande om pappa kungens överlämning i kyrkan. Otidsenligt, jodå, men hur modern är då monarkin i konsekvensens namn? CNN hade förövrigt ett nedslående inslag om hudfärg och då seglade en gammal annons (som i sin tur är en variant av en ännu äldre) från Republikanska föreningen upp i redaktionens minne. Här är statsöverhuvudet mörkhyad och rubriken en Obamapastisch; No we can´t. Det är kanske inte världens mest briljanta annons, men väl en påminnare om att vi svenskar inte alltid är så mångkulturella och reformivriga som vi tycks tro. Sverige av idag är fortfarande ett enhetligt samhälle för enhetliga svenskar. Alltför många nya medborgare lever isolerat, utan kontakt med andra än sin egen etniska grupp. Ska man bygga ett demokratiskt och väl fungerande framtida Sverige så får det planeras och integreras bättre, för vi lär inte ha råd att ställa någon utanför. Här är det inte bara kulturella preferenser att ta hänsyn till, utan även religiösa. Dagens stora religiösa strömningar låter sig inte påverkas av nationsgränser och det som förändras i Bagdad, Calcutta och New York, det förändras även i Borås och Stockholm. Idén om att vem som helst ska kunna nå tronen (om vi nu ska ha en sådan) är därför en viktig grundsten till ett mer välmående samhälle. Att ta seden dit man kommer och kunna språket har varit en svensk käpphäst sedan Hedenhös. Kanske är det hög att tid för herr och fru Svensson att smaka på den egna beska medicinen och lära sig de nya sociala strukturerna, om vi nu inte själva vill bli isolerade minoriteter. Sålunda: Kungen är död, länge leve kungen.
